Erik Pedersson Stöök (Steuchius) ~1555–~1646

Personanteckningar

Wikipedia:

svensk adelsätt

Steuch

Känd sedan mitten av 1600-talet

Ursprung Oppunda härad, Sörmland

Stamfar Erik Pedersson Stök

Adlad 23 maj 1719

Synonym Stök, Steuchius

Framstående ärkebiskop Matthias Steuchius

ärkebiskop Johannes Steuchius

professor Elof Steuch

överste Axel Steuch

hovfröken Brita Steuch

Sverige Sveriges riddarhus

Introducerad 1719

Grad obetitlad adel ätt nr 1582

Länk URL Sida på riddarhuset.se

Steuch (uttalat [stök]) är en svensk adlig ätt som förut hette Stök och Steuchius. Ätten har delvis varit bosatt i Danmark.

Stamfader för ätten är Erik Pedersson Stök som var fogde i Oppunda härad under mitten av 1600-talet. Dennes son var hovpredikanten hos drottning Kristina och sedermera superintendenten Petrus Erici Steuchius, som första gången var gift med Birgitta Ilsbodina som var dotter till domprost Mattias Ilsbodinus och Bureättling.

Deras son Mattias Steuchius blev ärkebiskop 1714. Han var gift med Anna Tersera, som var dotter till biskop Johannes Elai Terserus och Elisabeth Troilia, dotter till Stormor i Dalom. Deras barn adlades 1719 på namnet Steuch, och sönerna introducerades samma år på nummer 1582.

Döttrarna till Mattias Steuchius blev stammödrar till de adliga ätterna von Asp, Ihre och von Hermansson. Den äldste sonen, Johannes Steuchius, blev ärkebiskop efter sin fader 1730, och sonen Elof Steuch blev professor. Sonen Mattias Steuch den yngre adlades redan 1714 av Karl XII i Turkiet och med ett annat vapen, men han slöt själv sin ätt på svärdssidan; en dotter blev stammoder till äldre ätten Bruncrona.

Erik Pedersson Stök, hövidsman för en fänika knektar under hertig Carl vid Stångebro och i Livland, där han blev sårad i högra armen.

Fogde i Oppunda härad Södermanlands län dels 1608–1610, dels 1612–1625. Var ladugårdsfogde vid Gripsholm 1627, då han konfirmerades vid rätten till spannmålsanslag.

Fick genom k. brev 1629 livstidsfrihet på ett skattehemman Speteby i Lerbo socken Södermanlands län, å vilket han bekom konfirmation 1645 och som 1651 gavs åt hans son, provinsialskrivaren i Finland Christian Stök under Norrköpings besluts villkor.

Häradsfogde i Speteby, Lerby s:n. Nämnd 1598-1645.

Kämpade såsom hövidsman för en fennika knektar under hertig Carl i slaget vid Stångebro år 1598. Hertig Carl, som var yngste son till Gustav Vasa och Margareta Leijonhufvud, hade efter Johan III:s död blivit rikets faktiske ledare och utsågs till riksföreståndare 1594. Med de ofrälses stöd (han kallades därför "bondekonungen") gjorde han så uppror mot kung Sigismund som besegrades vid det slag i Stångebro där Erik Petersson Stök deltog. Sigismund avsattes 1599 och 1604 antog Karl kungatitel och kröntes Karl IX 1607.

Erik var kapten vid Södermanlands regemente.

Adliga Ätten Steuch

Släkt från Södermanland. Äldste med visshet kände stamfader är hövidsmannen och fogden i Oppunda härad i Södermanland Erik Pedersson Stök (levde 1645).

Hans sonson var ärkebiskopen,Matthias Steuchius (1644-1730), vilkens fru och barn adlades för dennes förtjänster 1719 23/5 på Palatset i Stockholm av Drottning Ulrika Eleonora, och introducerades sönerna samma år under nuvarande nr 1582. Den yngre brodern kommerserådet Elof Steuch slöt själv sin ättegren på svärdssidan 1772 1/6.

Emellertid hade en av ärkebiskopens söner, protokollsekreteraren Matthias Steuch (1681-1714), adlats redan 1714 19/8 i Demotica i Turkiet av Konung Karl XII med namnet Steuch men med ett annat vapen, och slöt själv sin ätt på svärdssidan 1714 6/10 utan att ha hunnit taga introduktion. Originalsköldebrevet från 1714 förvaras i Finlands Riddarhus.

Vapenbeskrivning

. . . En skiöld genom tvänne spitsigt utföre sammangående strek fördelt i trenne delar, varandes det medlersta fältet af gull med en röd ros uti och de bägge yttre äro frie fält af svart färga. Öfverst i skiölden är en blå chef, i hvilken lysa vänne stiernor af silfver. Ofvan på skiölden står en öppen tornerhielm, hvaruppå ses en uprätt stående staf af gull, omvefvad ned en grön lagerquist emellan tvänne utslagne och i tväran fördelte vingar, hvaraf den högre är af gull och blå färg och den vänstre af svart och gull. Crantsen och löfvärket är af gull, silfver, blått, rödt och svart, aldeles som detta vapen med dess egentelige färgor härhos på andra sidan afmålat finnes. . . .

Källa: www.riddarhuset.se

Levnadsbeskrivning

Erik Pedersson Stöök född troligen i slutet av 1550-talet. Hövitsman under hertig Carl. Fogde i Oppund, Sörmland m.m. Capitain vid Södermanlands regemente. Kronofogde. Hövitsman för en fänika knektar under hertig Carl vid Stångebro, 1598, och i Livland, där han blev sårad i högra armen. Förvärvade hemmanet Speteby före 1608 troligen före 1605 då Petrus föddes där. Fogde i Oppunda härad dels 1608-10, dels 1612-25; Fogde vid Gripsholms kungsladugård 1627-12-05, då han konfirmerades vid rätten till spannmålsanslag; fick genom kungligt brev 1629-01-24 livstidsfrihet på ett skattehemman Speteby i Lerbo sn å vilket han bekom konfirmation 1645-12-05 och som 1651 gavs åt hans son, provinsialskrivare över Åbo län i Finland Christian Stöök under Norrköpings besluts villlkor.

Det har antagits att fadern skulle vara kaniken i Linköping, sedermera (1530) kh i Björkviks sn Petrus Stöök av en gammal släkt, som fordom varit "av vapen" och omnämnd redan i konung Eriks av Pommerns tid. Sannolikheten av släktskap är stor beroende av namn och bostadsort, men tidsförhållandena synes omöjliggöra antagandet. Så står det i Elgensierna. Erik kan vara född kring mellan 1560 och 1570. I Palmsköldska samlingen står att Petrus Stööks (Eriks fader) hustru Brita sedan fick Ragnwald Petersson vilket tyder på att modern till Erik skulle kunna vara mycket yngre än fadern.

Till Eriks broder Georg dedicerar Petrus Steuch 1625 sig opus "Collegii Physici disp. IX de elementis in genere" för vilket han responderade i Uppsala 7 maj samma år. Pethrus hade tagit studenten 1624. Disp. författaren kallar Georgius P Steuch för "pastor in Mörkö et patruus meus" vilket utvisar nära släktskap med biskopen av samma namn. Han bör vara biskopens farbroder.