Nils Ragvaldsson Fargalt ~1300–>1358
Kön: Man Levnadsålder: >59
Levnadsbana
| Född | omkring 1300 1 |
| Sonen Ragvald Nilsson Fargalt föds (≈28) | omkring 1328 Torpa, Östergötland |
| Fadern Ragvald Karlsson Fargalt dör (≈45) | efter 1344 |
| Död (≈59) | efter 1358 Stockholm, Stockholms län, Sverige |
Familj
Personanteckningar
Till Hedensö och Gräfseboda i Näshulta sn.
Fargalt är ett nutida namn på en ätt som hade ett vildsvin, eller fargalt, i vapnet. Svinet i vapnet torde ha varit svart och fältet gult.
Ätten var från Södermanland och kom att tillhöra högfrälset. Ättens äldsta kända medlem är Ragvald Karlsson som 1334-1335 beseglar brev med sitt sigill. Att döma av sigill, patronymikon och hemort är väpnaren Nils Ragvaldsson hans son.
Nils Ragvaldsson hade egendom i Finspånga i Östergötland. Han nämns i källorna 1342-1349. Han är tydligen den Nils Ragvaldsson, som tillsammans med sina söner Ragvald och Anders bannlystes 1358 för övervåld mot en tjänare till prästen i Skällvik, Hammarkinds härad i Östergötland. Han hade också en tredje son som hette Magnus.
Ragvald Nilsson var född omkring 1328. Han var häradshövding i Oppunda härad i Södermanland 1355 och ännu 1356. Han fick "hjärnslag" 23 augusti 1374 och blev "skev i ansiktet och lam i halva kroppen". Genom tärningskast kom man till att man borde anropa den redan då såsom helig ansedda Birgitta Birgersdotter. Ragvald avlade pilgrimslöfte och förlamningen började ge efter. Han vallfärdade till Vadstena och blev där "helt frisk, rosig i ansiktet och med välfödd kropp". Senast 1354 gifte han sig med Ingegärd Karlsdotter. Hon var dotter till Karl Dansson (Stjärnbielke) och Ingeborg Magnusdotter (Folkungaättens oäkta gren). Paret fick en dotter och två söner.
Anders Nilsson och Magnus Nilsson vet man inte särskilt mycket om. Anders nämns 1356 och möjligen 1370. Magnus nämns 1354 och 1360.
Fargalt, konventionellt, efter vapnet (»fargalt», d.v.s. vildsvin) bildat släktnamn på en medeltida frälsesläkt, som redan tidigt hade betydande jordegendom, småningom kom att tillhöra högfrälset och huvudsakligen var knuten till Södermanland. Vapnets tinkturer anges i målad vapenbild i Tövsala kyrka (Åbo o. Björneb. län) som svart och gult (Hausen, 1882, nr 78, jfr förordet), av Peringskiöld som svart fargalt i fält av guld.