Anders "Bredsjö-Ante" Danielsson 1620–1668

Personanteckningar

Bredsjö-Ante började uppodlingen av Bredsjön under 1640-talet.

Finns mer info i Ljustorpsbor, Folke Åsen, s.8.

Duktig i trollkonst.

------------------------------------------------------------------

Ur boken "Medelpad och Ångermanland, del 1" av Maria Rieck-Müller och Olof Högberg:

De första Bredsjö-finnarna hette HANS och ANDERS, BREDSJÖ-ANTE kallad och den, om vilken sägenordet har det mesta att förtälja.

Bredsjön, vid vilken de slogo sig ned, ligger i Ljustorps socken och hette liksom nybygget först "Brödsjön", emedan de här fingo den första skörden till sitt bröd. Lite varstans där i socknen och även annorstädes fick man nog snart klart för sig, vilken märkvärdig karl denne ANDERS var.

Duktig var han på flera sätt, och duktigast var han som sagt i rolldomskonsten. Så berättar sägnen, huru BREDSJÖ-ANTE en gång kom att hjälpa till med kokningen till ett storkalas. I Björkom helt nära Ljustorps kyrka stod ett präktigt bröllop. Dit kom också en lappkvinna, Lapp-Magge kallad, för att, ehuru objuden, få sig något till livs. Hon undfägnades också med både mat och dryck. Men hon tyckte likväl, att hon fått för litet, och i vredesmod hotade hon, att det nog skulle dröja, innan det kokade i grytorna deras. Så gick det också. Alla kittlar och grytor upphörde att koka, huru mycket de än lade på elden. Kockmora var alldeles utom sig. Huru skulle det nu gå med bröllopsmiddagen? Och kyrkan låg så nära, att brudskaran snart kunde komma därifrån! Av en händelse kom då BREDSJÖ-ANTE till gården, och man klagade sin nöd för honom. "Hå-å", sade han, "får jag lite brännvin, så nog ska det bli bra med det".

Han fick genast så mycket han ville ha, vände sig därpå till lappkvinnan och sade: "Hete du Lappe-Magge, så hete jag BREDSJÖ-ANTE, och nu ska vi ta ihop!". Med detsamma försvann lappgumman, men ingen såg, vart hon for. Och genast började det koka i kittlar och grytor, och röllopsmiddagen blev färdig rätt tid.

Till tack för hjälpen blev ANDERS kvarbjuden som gäst, och var och en prisade honom högt för hans stora skicklighet.

Då BREDSJÖ-ANTE ett gott stycke in i nittioåren kände döden nalkas, kallade han sina söner till sig och undervisade dem i alla sina hemliga konster. Men han förmanade dem strängeligen att aldrig bruka trolldom i oträngda mål eller av hat och illvilja söka skada någon därmed utan endast begagna denna kunskap i största nödfall och till självförsvar, då inga andra medel hjälpa.

De skulle framför allt ej bortlära konsten åt någon, som äldre voro, och ogärna åt andra än sina egna barn. Och så dog gamle BREDSJÖ-ANTE, och vart begraven i Ljustorps kyrkogård. Men det påstods, att hans ande en tid bortåt fortfor att besöka Bredsjön och bistå anhöriga med råd och anvisningar i många stycken.

--------------------------------------------------------------------------------

Det finns många historier om Bredsjö-Ante här är en.

Det var en vacker sommardag; Bredsjö-Ante gick som vanligt ut för att gräva i sin åker, men tog emot vanligheten sin bössa med sig under armen och då hustrun tillfrågade honom orsaken därtill, svarade han helt kort: "Jag väntar främmande i dag"--ty ante visste mycket väl på förhand, vad som komma skulle. Allt gick gott och väl till fram emot aftonen och inget "främmande" syntes till; men helt plötsligt förnams då inifrån skogen ett väldigt rytande, som kommet varje annan människa, utom Bredsjö-Ante att darra till liv och lem, men denne utbytte helt lugnt sin spade mot det laddade flintlåsgeväret, och då Skäla-Hans utskickade "främmande" kom Ante in på livet small ett skott, som sänkte nallen till marken död och badande i sitt blod. Stället där denna björn enligt sägen föll, kallas ännu i dag "Björnlägdan". Men Skäla-Hans var ingalunda belåten med sitt, som han genom trolldom erfor misslyckade försök, varför han återigen " ställde björn" på sin granne, men lagade tillika så att ingen kula kunde bita på nallen den gången. Bredsjö-Ante var den gången ute i skogen, då han sammanträffade med sitt "främmande" och hade även sin bössa med, ty han visste nogsamt vad som komma skulle; men som det small kom kulan studsande tillbaka och surrade tätt förbi örat på Bredsjö-Ante och så fick han med ens klart för sig hur det var fatt. Till all lycka hade Ante sin yxa med sig och emedan Skäla-Hans glömt att skydda björnen mot stålet, föll han efter en väldig strid med kluvet huvud till Bredsjö-Antes fötter. Men Skäla-Hans var ännu icke belåten, utan skickade i väg nalle nummer tre och sade: *Bit varken bly eller stål på dig* . Bredsjö-Ante som lätteligen förnam detta, gjorde sig en kula av silver, som han satte mitt i hjärtat på den utsände besten och så var saken klar även för denna gång. Sedan Bredsjö-Ante på så sätt fått tre vackra slakt, kunde han inte låta bli att skicka vännen Skäla-Hans en "smakbit" av det köttet och utrycka sin tacksamhet för den mycket välfägnaden . Men Skäla-Hans blev rasande och sade: *Skam och inte jag må skicka sådana godbitar i halsen på Bredsjö-Ante*. Och ifrån den dagen kom häller inte några björnar, utskickade av Skäla-Hans.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------